Everything has a reason...

All my life var låten jag fick av dig direkt efter du släppt av mig på flygplatsen. Låten som gjorde att jag bara ville ringa dig och säga vänd bilen jag vill inte vara en sekund utan dig. Låten som alltid kommer påminna mig om dig. I bilen på väg mot flygplatsen pratade vi om att kolla upp flygbiljett till dig så vi kunde spendera vekorna ihop, hade det vart annorlunda nu om du hade kommit? Hade vi båda vart starkare nu i så fall? Hade vi nu då ens kunnat tänka tanken att aldrig mer prata med varandra eller att aldrig mer få träffa varandra? Att aldrig mer få krama om varandra eller få sova tillsammans? Att aldrig mer få vakna upp och kolla varandra i ögonen med ett leende?

Jag kommer i alla fall alltid minnas våra dagar ihop. Från första dagen till sista dagen. Första gången - lång bilfärd. Sista gången - springandes när telefonen ringde. Jag vill att du alltid ska veta att du verkligen var speciell för mig, du gjorde mig hel, glad och du fick mig att må bra. Precis så som det ska kännas när det känns rätt! Du kommer alltid finnas i mina tankar och i mitt hjärta.

Om vi hade provat igen, hade du velat? Hade jag då kunnat lita på dig? Du kanske lämnar mig ensam igen? Den smärtan vill jag aldrig uppleva mer!

Tänk att man kan falla för en människa så man var villig till att göra allt personen ville för att visa hur mycket man verkligen tycker om personen. Hade inga problem med det då personen det handlar om förtjänar min respekt och även att jag är en ärlig människa. Med ärlighet kommer man längst, men tror oftast att jag är för ärlig. Jag står inte ut med personens velande och vi valde idag att bryta allt. Vi fick några månader ihop och jag trivdes så bra i personens närhet. Jag var glad, kände mig bekväm (kanske för bekväm?). Jag var villig att offra allt för att vara med personen. Skrämde jag bort dig? Vad gick fel? Visst avståndet, två olika städer men vad hände med dina ord? "Dem säger att kärleken övervinner allt, var inte orolig älskling. Vi kommer lösa detta. Jag vet att jag vill vara med dig, du är den mest pålitliga tjejen jag haft. Du har gjort allt som jag velat." Gjorde jag verkligen tillräckligt? Vad är det i så fall du måste tänka på nu? Jag har många osvarade frågor men står inte ut att vakna varje natt av oroligheter pga dig. Ja precis, det var pga dig jag vaknat varje natt de senaste dagarna. Sedan dagen jag hörde orden jag aldrig ville höra "vi tar en paus". En paus menas med ett avslut, ett avslut som drar ut på allt för att det ska låta bättre. Ett avslut för gott! Sedan den dagen har inget vart sig likt. Jag känner att jag verkligen jagat dig. Har jag skrämt bort dig? Vad gjorde jag för fel? Det enda jag velat visa är att jag är villig till att göra allt för dig. Har jag inte bevisat det tills nu så lär jag aldrig kunna bevisa det för dig. Det är mycket tankar som snurrar runt och många frågor därav mina sömnlösa nätter, mitt dåliga humör och min utslitna kropp. Om jag hade bott i din stad hade det vart annorlunda då? Allt har en mening så jag antar att det bara är till att acceptera och bearbeta bort dig i tankarna. Det får ta sin tid men detta kändes som det var väntat, mer ditt val än mitt. Men alla vill och känner olika.